Ida och Julius Holm.

I hamnen var det alltid rörelse och liv. Konstigt vore det annars. I antal båtar räknat var Råå landets femte största hamn år 1905. Vid relingen stod två sjömänn och hängde och tittade på folklivet. Där kom några unga flickor med parasoll i handen och förde sig så nätt och kokett. En av dem tittade sökande upp längs med fartygsrelingen. Helt tydligt sökte hon efter någon speciell. Julius tittade länge på henne. Hon var så smal om midjan och hade en stolt och vacker hållning. Han var fångad. Han vände sig till sjömannen bredvid sig och sa.

-   Ser du henne med den smala midjan som går där så stolt. Henne ska jag gifta mig med.
- Jasså. Känner Du henne så väl?
- Nej, det är första gången jag ser henne, men jag vet - med henne ska jag gifta mig.
- Ja då får jag väl presentera er för varandra för det är min syster.

Och så blev det. Sex år senare gifte de sig. Och Ida var så smal om midjan att Julius kunde hålla runt den med bara sina händer. 

Under första världskriget flyttade Ida med äldsta dottern till ett samhälle utanför NewCastle. Julius seglade mellan England och Frankrike. Ibland följde hon med. Som den natten de var på väg till NewCastle. Himlen var stjärnklar.  Plötsligt dök det upp en tysk ubåt precis bredvid dem. Ida stängde in sig i hytten. Julius samtalade med den tyske ubåtskapten, vars folk genomsökte lasten efter krigsmateriel. De fann inget. Till slut gav sig ubåten iväg. Ida och Julius stod vid relingen och såg på månen som lyste så vackert. Vattret glimrade i dess sken. En stor seglare klyver helt plötsligt månstrimman långt där borta. Den hade alla segel satta. Det var en storslagen syn. Plötsligt förvandlas den till ett brinnande hav. En välriktad torped från ubåten och allt förvandlades till ett skrämmande inferno. När Ida berättar om det  känner hon  samvetskval för trots vetskapen om all den fasa människorna där borta på båten måste känna, så var det ett skådespel så otroligt vackert när man såg det på avstånd så långt bort att inte ropen på hjälp nådde fram. Självklart lade Julius om kursen. Man plockade upp många ur havet den natten.


Huvudsidan Myten Katarinas historia Egen forskning Smått och gott Länkar Kontakt

Uppdaterad 2011-02-06 © Josefine Nilson