Punktering.

En släkforskares höjdpunkter.

Pingstafton 1993 skulle min man och jag på 50 årskalas i Onsala. Vi startade på fredagen med vår husbil från Åhus. Vi tänkte övernatta i trakten av Falkenberg och sen spela golf på pingstaftons förmiddag någonstans i närheten. Nu blev det inte så fär vi fick punktering på ett av de fyra bakdäcken och var tvugna att fixa nytt däck i trakten av Halmstad, så större delen av lördagsmorgonen försvann. Något måste vi ju hitta på för festen började ju inte förrän sent på eftermiddagen. Vad göra?

Kinna sa jag. Jag vill leta rätt på Framnäs som farfars bror Algot startade i början på seklet. Sagt och gjort. Fabriken fanns där liksom Algots söners hus. Det ena var musikskolans lokaler och det andra, visade det sig senare, var fortfarande i familjens ägo men till försäljning. Algots eget hus var rivet sen åtskilliga år. Där låg numera ett servicehus.

En tur till kyrkogården var också ett måste. Algot måste ha en familjegrav. Vi åkte dit och letade. En äldre kvinna stod och krattade. Jag frågade.

- Känner ni  till var familjen Sundqvist grav finns?
- Nej, svarade hon. Men damen som kommer här bakom er vet det säkert.

Jag vände mig om och känner en rysning gå genom kroppen. Den äldre damen som kom nerför gången skulle kunnat vara en av mina fastrar så lik var hon dem. Det var Algots dotter, kusin till mina fastrar.

Vi bjöd på fika i husbilen och fick veta mycket om Algots barn och barnbarn av denna pigga kvinna som då närmade sig de 90 fast det var svårt att tro. Och hon fick höra mycket om mina fastrar och kusiner. Vilken underbar stund. Vi bytte adresser och telefonnummer.

Sommaren kom och en resa med husbilen förde oss åter till trakterna av Borås. Vi letade rätt på torpet Lugnet och hade tur att träffa ägarna. Vi fick se det invändigt. Den gröna gamla kakelugnen som vi hört talas om fanns kvar och på vinden fanns ett kort. Där på tunet satt farmor Olga med minstingen Eva i knät   Farfar Carl har näst yngsta dottern Dagny på armen  och hans föräldrar Salomon och Johanna finns där omgivna av de tre äldsta döttrarna Greta, Alice och Asta. Lite vid sidan står Carls syster Anna och mitt emellan alla flickorna står Annas son Harry. Kortet måste vara tagit sommaren 1910.

Vilken känsla. Först vågade jag inte tro det var sant. Sen var jag tvungen att fotografera av det och som avslutning skicka över det till Kinna för att få bekräftelse på att jag gav rätt namn åt personerna. 

Svär inte ve och förbannelse över en punktering. Du vet inte vad positivt den kan ha i sitt följe.


Huvudsidan Myten Katarinas historia Egen forskning Smått och gott Länkar Kontakt

Uppdaterad 2011-02-06 © Josefine Nilson